341250 besök sedan 2006-09-01 Wilson - SEJCH SEVCH LP Straight Flush Quintuple Star Uppdaterad: 2013-04-12       
 
    Start    
  Om Wilson    
  Resultat    
  Valpar    
  Bilder    
  Gästbok    
  Länkar    
  Nyheter    
  Kalender    
  Bloggen    
  Tiger    
   
 Wilsons blogg
 Wilson åter igen Utmärkelse på Markprov.2011-11-07 07:53
Wilson och jag startade på Markprov ÖKL (A-prov) i lördags. I öppenklassen så måste man få godkänt (Utmärkelse) för att gå upp i vinnarklassen. Vi fixade ju detta förra gången så det var ju redan klart. Eftersom vi inte hunnit starta i vinnarklassen ännu så fick vi fortfarande starta i öppenklassen.

Det var fasanjakt på schemat som skulle genomföras som walkup, trampjakt alltså. Vi fick startnr 7 vilket gjorde att det tog ett tag innan vi kom in. Alla fick dock gå med i linjen för att stöta fasaner. Vi hade också tre spaniels till hjälp.

När vi gått en hundra meter med linjen så började det höga gräset vaja framför oss... Det var vildsvin precis framför näsan på oss, typ 5-8 meter. Som tur var så valde de att ta sig därifrån åt rätt håll dvs. från oss. I samma veva så drog några rådjur ut ur samma gräshobbe. Inga fasaner än dock.

Det tog ett tag innan första fasanen föll men spanielhunden var snabbast och tog den. Det var tur det för den apporten var onödigt lång. När fasanerna väl föll så gjorde också de två första hundarna det, de blev eyewipade av domaren.

När det var vår tur att ställa upp oss så hade vi väldigt högt gräs i terrängen, typ till min axel. Wilson hade inte en chans att se något så när fasanen föll höll jag tummarna för hunden innan oss skulle fixa den vilket han gjorde riktigt snyggt.

Då vår fasan väl föll så var spanielhunden lite väl snabb igen men hussen var snabbare. Han gjorde en målvaktsräddning och kom emellan hunden och fasanen. Jag såg att Wilson hade gjort en bra markering men efter tumultet så visste jag inte vad som skulle hända. När jag skickade Wilson så hade jag glömt att jag var nervös inför faktumet att Wilson aldrig tagit en varm fasan... Det var inget problem kan jag säga... upptaget var det snabbast jag någonsin sett. Först trodde jag att han vände om utan fasanen för det gick så fort att jag inte kunde föreställa mig att det gick att ta en fasan så fort... men det gick! Det blev en väldigt fin markering!

Vi fick ställa upp oss med koppel igen på ena sidan av linjen för att vänta på vår tur igen. Det tog en bra stund innan vi skulle in igen. Några hundar föll och några höll sig kvar. När vi skulle upp vid domaren igen så hann vi gå en bra bit innan något hände. Det som hände var att vi såg 8 vildsvin typ 100 meter framför oss som drog från vänster till höger. Bra! Vi skulle in i såten till vänster när vi gjort klart det vi höll på med. Inget mer föll på kvarvarande så vi gick tillbaka på vägen en bit och skulle in i det värsta jag varit med om. Gräset/vassen var lika högt som jag och vi gick i 10-15cm vatten och gyttja. När första fasen föll så blundade jag och tänkte att detta kan inte vara sant. Som tur var så var det inte vår tur och min parkamrat gjorde det så kanonsnyggt igen. Tack för det tänkte jag! Nu var det dock vår tur på nästa fågel. Tog inte lång tid för den... men den föll längs med linjen en 40 meter bort. Wilson hade ingen chans att markera den men jag gjorde det som tur var. Jag tog ett steg fram och skickade Wilson och höll tummarna. Wilson kom lite för mycket till vänster vilket gjorde att jag kallade tillbaka honom så att vi fick ögonkontakt. Då fick han nya tecken av mig som han tog jättebra. Det tog inte lång tid innan han var i rätt område och där lät jag honom jobba helt själv. När jag hörde publiken - Han har den! - så blev jag ju överlycklig. Hundarna började nu falla av i snabbare takt och vi fick oftare gå in i jakten. Det blev fler kniviga apporter men det var bara att skicka Wilson åt rätt håll så fixade han allt själv. Han har ju en riktigt bra näsa så det var till mycket stor hjälp.

När vi stod på tur kom en fasan och föll längre ut i samma riktning som linjen men jag såg den aldrig och inte Wilson heller. Inte lätt att markera något i detta höga gräset. Men domaren skickade oss efter lite anvisningar. Jag höll tummarna så mycket det gick. Jag såg inget men en fasan lyfte i rätt område så jag antog att han var i närheten. Det tog en bra stund innan publiken hojtade om att han var på väg in med fågeln. Phu!

När vi hämtat några till så kom vi ut i bättre terräng, typ midjehögt gräs. Nu stod vi på tur som tvåa och det var bara vi och parhunden kvar. En fasan föll åt höger men vi såg den aldrig. Parkamraten skickades och fick söka länge men var allt som oftast i fel område. Tillslut fick han kallas in och vi skulle hämta den. Vi fick anvisningar av domaren och jag kände då att detta var helt okej. Den låg utanför linjen över en liten väg. Avståndet var väl typ 40-50 meter. Wilson skickades något till mer till höger enligt min plan. Vinden låg perfekt och när han nått rätt längd blåste jag stopp och sedan höger. Det tog inte lång tid innan han hittade den flyende fasanen. Härligt, efter den eyewipen så var det bara vi kvar. Då var det som en "walk in the park"... näe inte riktigt. Men vi fick hämta en till och så var provet över, domaren hade sett tillräckligt.

Vi fick Utmärkelse igen, den andra raka. Härligt!

Detta är nog en av de roligaste jakterna jag varit med om. Det hände jättemycket under kort tid samtidigt att det var lugnare ibland. Att sedan få stå där ensam kvar på slutet i detta tuffa prov var ju grädde på moset... eller kanske inte... det som var grädden på moset var att vi gick igenom provet utan en endaste negativ notering i domarens bok och att domaren vid prisutdelningen gärna hade skrivit om provet till ett vinnarklassprov på grund av den väldigt svåra terrängen. Detta känns skönt då vi nu vet vad vi håller till och att vi är på väg åt rätt håll i träningen.

Jag är väldigt nöjd med Wilson under hela provet. När jag tog ut honom ur bilen var han ett litet monster men när jakten satte igång förändrades han till en lugn och uppmärksam hund! Bra fotgående, helt tyst, bra lyhördhet på mina signaler, bra viltfinnarförmåga och bra uthållighet. Detta var ett prov som allt gick helt perfekt på från början till slut... hur många gånger händer det egentligen.

Kommentera,   Visa kommentarer (0) 

 Senaste inlägg
2013-04-12 17:02
Tiden går så fort...
2011-11-07 07:53
Wilson åter igen Utmärkelse på Markprov.
2011-09-21 07:42
Wilson fick Utmärkelse med diplom på Markprov Öppenklass...
2011-09-05 19:56
Vilken dag det blev i Böda...
2011-08-20 14:06
Mycket har hänt när tiden har gått...
 Arkivet
april 2013
november 2011
september 2011
augusti 2011
maj 2011
januari 2011
december 2010
november 2010
oktober 2010
september 2010
augusti 2010
info@accitor.se | 0480 - 45 99 50 | Copyright © Accitor 2006